Idag har det gått hela 1 år sedan jag och Sebastian blev tillsammans. Vi hade det lite kämpit i starten, men efter ett tag så blev det faktiskt vi tillslut. Och jag kan skriva hur många böcker och dikter om dig som helst. Men med tanke på att jag är alldeles för lat för sådant, så får du tyvärr stå ut med den här texten istället.

 

I ett år har du fått stå ut med mina humörsvägningar. Jag har gråtit och skrattat på sammagång. Jag har gråtit för att jag blivit sårad och jag har skrattat för att jag tycker att det är konstigt att jag blivit sårad av just den här personen. Och du har fått lyssna på så mycket snack ifrån mig. Alla personer som jag inte klarar av att se och alla personer som jag föredrar att inte träffa. Och du har fått stå ut med att jag ibland inte velat prata med dig för att jag vet att du haft rätt, men jag har inte velat haft fel. Men vet du vad? Ändå så älskade jag dig lika mycket. Det låter lite klichée att säga att ord inte går att beskriva min kärlek till dig. Men det gör den verkligen inte. Hur ska jag kunan beskriva hur jag känner för dig när jag själv blir helt mållös ibland när jag får vara med dig? Hur ska jag kunna berätta hur mycket jag älskar dig när det inte ens finns någon sån stor karta? Inte ens universums slut är stort nog. 

 

I ett år har vi också fått lära känna varandra och varandras familjer. Jag har fått tillbringa tid med din familj och du har fått tillbringa tid hos min familj. Och allting känns så naturligt. Det är ju lite läskigt i början, men tillslut började jag faktiskt älska din familj. Sättet din mamma behandlade mig och hur din pappa skämtade med mig. Som om det var den mest naturliga saken i världen. Ibland undrar jag lite någonting kanske är perfekt ändå? Jag blev en del utav er redan i början (då jag i princip bodde hos er...) Och det var det mest fantisktiska jag varit med om. Att bli accepterad sådär utav min pojkväns familj. Det är faktiskt någonting väldigt stort för mig! 

 

Vårat förhållande är inte alltid perfekt. Men vet du? Jag älskar dig Sebastian. Jag har älskat dig sedan dag ett och kommer älska dig ett tag till, tyvärr♥. Vi har haft det kämpigt och vi har haft det bra. Vi blev vänner för 3 år sedan och i dag firar vi ett år tillsammans. Det kallar jag fantastiskt. Då det inte är många som orkar vara med mig, så orkar just du. Och för det så orkar jag gå upp ur sängen varje morgon. För att få vara med dig och för att du gör mig så inibängen glad. Och du gör mig så lycklig. Och ja, vad ska man säga? Ord går inte att beskriva min kärlek för dig Sebastian. Så du får helt enkelt vara nöjd med JAG ÄLSKAR DIG tills jag har grubblat klart på hur jag ska kunna förklara min kärlek till dig.